Challan

Kan ni fatta och begripa hur fort tiden går..Har varit här i exakt 9månader idag.. Är helt otroligt.
På många vis känns det som jag kom igår men samtidigt som att jag har varit här mycket längre än jag egentligen har.
Trots en otrolig hemlängtan rätt ofta så måste jag ända säga att jag verkligen trivs..Allt börjar falla på plats lite mer för varje dag som går. Om jag nu bara kunde veta att mitt visum garanterat blir godkänt så hade jag kanske klarat att slappna av lite mera. Alla runt oss säger att vi inte behöver oroa oss och att vi garanterat blir godkända men om det var sant så hade vi ju aldrig behövt ansöka!!

Känns så overkligt att någon ska sitta på ett kontor och bedömma om vårat förhållande är ett riktigt förhållande eller om vi bara låtsat..Vill bara skrika när jag tänker på det!! Självklart är det på riktigt.. Vilken normal människa säljer/ger bort allt dom äger för att KANSKE få lov att bo här....Ooops jag har visst redan gjort det :)

Uff det jag är mest "nervös" för är intervjuerna dom ska ha med oss, är redan nervös och vi har inte ens skickat in ansökningen..Men bara tanken på att någon (som man inte känner) ska sitta där och fråga en massa personliga saker för att avgöra om vi är ett riktigt par är rätt skrämmande.. Vad om jag inte känner honom så bra som jag tror..
Fåniga frågor som vad hans favoritfärg är, är det sånt alla måste veta om sin partner?
Sen vill dom ha bevis i form av vad??? Pappersbevis på att folk runt oss ser oss som ett par.. Som vad då? brev adresserat till oss båda, bilder där vi är tillsammans, och brev från folk som beskriver oss som ett par.. Men dom breven kan bara vara från australienare!!!
Och sen vill jag inte éns tänka på kostanderna för detta kalaset..
3000dollar för själva ansökningen sen tillkommer kostnader för full läkar undersökning med röntgen, översättning av alla papper m.m.
Ja ja det är nog bara att pröva att ha siktet inriktat på målet och kryssa alla fingrar och tår för att detta går bra.
Jag hoppas alla ni oxå gör det:)